manusböckermanuslänkar

- FRÄMMANDE FÅGEL -

Inledningen av ett kortfilmsmanus för skolungdom

 

SCEN 1.       INT       I KYRKAN       DAG

 
 

En kyrka på landet. I bänkarna är i princip hela det lilla samhällets befolkning samlad. UNGA, GAMLA, FÖRÄLDRAR OCH BARN i olika konstellationer, alla finklädda till skolavslutningshögtiden.

 
 

”Den blomstertid nu kommer ....”

 
 

Psalmen ljuder medan PRÄSTEN, en klart rigid typ i 45-årsåldern, äntrar predikstolen. På en bänk i mitten av kyrksalen, sitter HARALD, 14 år. Han är välkammad och försynt i framtoningen. Bredvid honom, på platserna längst ut mot fönstret, sitter hans FÖRÄLDRAR, ett lite alldagligt par i 40-årsåldern.

 
 

Prästen

 
 

(läser lite stötigt ur sitt manus)

 
 

Det är en särskild glädje att få hälsa er alla välkomna idag. Gemenskap. Det är det här.

 
 

(gör teatralisk gest ut över församlingen)

 
 

Det är ni ... Jag frågar mig : Kan det finnas någon bättre bild av vår sammanhållning här i Pålsboda än vår kyrka. Jag tänker förståss på ... fasadbelysningen ...

 
 

(fortsätter OFF på nedanstående bilder)

 
 

Harald är måttligt engagerad i prästens mässande. Om han vrider sig en smula till vänster och lutar sig en aning fram kan han istället iaktta en mörkhårig tjej som sitter några platser bort på bänken framför. Det är CAMILLA, ganska söt, och med något livsbejakande över sig.

 
 

Det är oerhört mycker mer intressant att följa dropparna av svett som någon gång då och då rinner nerför hennes graciösa hals och snirklar sig ner mellan de två bulliga brösten som spänner så fint mot blusen. När Camilla plötsligt vänder sig om slår Harald genast ner blicken. Men ögonen styr snart tillbaka. Det är svårt att låta bli att titta på något så vackert.

 
 

Prästen, fortsätter, OFF

 
 

Genom de frivilliga arbetsinsatser som gjorts har ni förvandlat kyrkbyggnaden till en symbol för allt det goda och vackra vi har här. Och när människorna från världen utanför passerar förbi vill jag hoppas att de inte bara ska beundra den bländande vita kyrkfasaden. Nej jag föreställer mig att de också förstår att den representerar något mycket större. En centralt lysande punkt ...

 
 

Men nu går det en oro genom kyrksalen, som ett sus. Harald tittar upp och upptäcker snart vad som stör församlingen. Det är en liten solkatt som sakta cirklar runt på altartavlan. Några vänder sig mot fönstret för att se var solkatten kommer ifrån när den nu börjar röra sig i en spiral, och sakta men säkert närmar sig krucifixet.

 
 

Församlingen drar efter andan och nu har också Prästen insett att något är på tok. Han avbryter sig och vänder sig om bara för att upptäcka att solkatten nu har stannat. Mitt i skrevet på självaste Kristus-gestalten!

 
 

Samtidigt som KYRKVAKTMÄSTAREN, en förgrämd man i 55-årsåldern, med bestämda steg går mot utgången tittar Harald ut genom fönstret och ser en skuggfigur hoppa ner från kyrkmuren och försvinna. Prästen återupptar trevande sin predikan.

 
 

Prästen

 
 

(med viss ansträngning)

 
 

... som stolt reser sig .. mot himlen ... och riktar våra tankar ...

 
 

(ännu mer ansträngt)

 
 

mot det som verkligen är viktigt i livet.

 
 

Prästen ler besvärat. Harald och Camilla utväxlar blygt en road blick.

 
 

SCEN 2.       EXT       PÅ KYRKTRAPPAN       DAG

 
 

Harald kommer ut på kyrktrappan och hajar till när Camilla står precis utanför porten, som om hon väntat på honom. Men han slipper kanske stanna för nu vinkar någon på honom nere ifrån grinden mot parkeringen. Det är SVEN (1) och SVEN (2), två klasskamrater i samma ålder

 
 

Sven-1

 
 

Kommer du ?

 
 

Harald vinkar att han är på väg men Camilla kommer plötsligt fram.

 
 

Camilla

 
 

Nä, jag skulle bara höra om du hade funderat på att åka med på språklägret ...

 
 

(när Harald i sin förvirring inte svarar)

 
 

... på Visingsö.

 
 

Harald

 
 

Vi har inte råd

 
 

Camilla

 
 

Jag ska åka.

 
 

Harald vet inte vad han ska svara men räddas av Sven och Sven som vinkar nere vid grinden.

 
 

Harald

 
 

(med en gest mot grabbarna)

 
 

Måste gå.

 
 

Camilla tar ett steg fram och tar tag i hans arm. Harald stelnar till. Hon stryker med fingret över Haralds överläpp.

 
 

Camilla

 
 

Du har fått mustasch. Vad fint.

 
 

SCEN 3.       EXT       VID KYRKGRINDEN       DAG

 
 

Harald kommer ner till Sven och Sven. De är som Bill och Bull och har något mycket korrekt över sig i kläder och stil.

 
 

Sven-1

 
 

Såg du! vilket spektakel.

 
 

Harald

 
 

Det var nån på muren.

 
 

Sven och Svens ögon glimmar till av nyfikenhet.

 
 

Harald fortsätter

 
 

Men han försvann.

 
 

Sven-2

 
 

Jag tycker det verkar sjukt.

 
 

Grabbarna begrundar tyst fenomenet. Men nu kommer Haralds föräldrar och han följer med dem till bilen.

 
 

SCEN 4.       EXT       PÅ BERGET       TIDIG MORGON

 
 

Det är en strålande sommarmorgon. Vassen RASSLAR svagt i den milda brisen och luften är full av FÅGELSÅNG. Harald kommer gående på på en bergshäll som brant slutter ner mot sjön. Han har en gammal kikare runt halsen och en liten ryggsäck på ryggen.

 
 

SCEN 5.       EXT       NERE VID SJÖN       TIDIG MORGON

 
 

Det knakar till av en kvist som går av, när Harald försiktigt banar sig fram genom vassen. Det hörs ett kraftigt och irriterat HYSCHANDE.

 
 

RÖST

 
 

Shhhhh !!!

 
 

Harald stannar till.

 
 

Han kommer fram till den lilla udden vid vattnet. Där sitter Sven-1 och Sven-2. De har varsin kikare och varsin anteckningsbok. De båda Svens kikare är påfallande mycket mer avancerade än Haralds.

 
 

Harald

 
 

(lite snopet)

 
 

Tjenare.

 
 

Sven-1

 
 

Du skrämmer ju bort allihop!

 
 

Sven-2

 
 

Vi har var´t här sen klockan fem. Kolla!

 
 

Sven-2 visar ett nästan fullskrivet uppslag i sin anteckningsbok med rader av pedantiskt ifyllda kolumner.

 
 

Sven-2

 
 

Strandtärna, storlom, eksångare. 42 arter bara idag. 18 nya.

 
 

Harald

 
 

Wow.

 
 

Sven-1

 
 

Fast dom flesta har stuckit nu.

 
 

Harald

 
 

Där kommer en.

 
 

Han tar upp sina kikare och kollar in en fågel som kommer flygande.

 
 

Sven-1

 
 

Äh det är den där gamla starrsångaren. Den har vi sett tvåhundra gånger nu.

 
 

Men Harald tar upp sin anteckningsbok och skriver in observationen. Sven-1 ser på men rycker åt sig boken.

 
 

Sven-1

 
 

”120699” Sådär kan du väl inte skriva. Året ska ju stå först, ”990612”.

 
 

Sven-1 stryker över det Harald skrivit och fyller själv i på det korrekta sättet.

 
 

Sven-2

 
 

Hur många har du då? Vi är upp i 316.

 
 

Harald

 
 

(lite skamset)

 
 

123.

 
 

Sven-1

 
 

Va skaffar du inte en bättre kikare för? Man måste ju satsa lite.

 
 

SENARE.

 
 

Sven och Sven har gått. Harald sitter spanar ut över vattnet. När det kommer en fågel flygande följer han den med sin kikare och slår sen upp fågelboken för att kolla. Stillhet råder.

 
 

Plötsligt hörs ett PLASK i vassen alldeles i närheten. Harald stelnar till och försöker få syn på vad det var som lät. Men nu hörs ett plask på andra sidan. Harald ser förvirrad åt det hållet när han nu hör något rassla till alldeles bakom sig. Han vänder sig om och ser till sin fasa att det är en jättelik hund som stirrar på honom bara två-tre meter bort.

 
 

Harald tar försiktigt ett steg bakåt. Men stannar genast när hunden skäller till. Ute på sjön flyger en stor flock fåglar upp.

 
 

Harald blir stående, panikslagen. Hunden står också kvar, alldeles stilla. Nu hörs en kort VISSLING. Den stora hunden kastar sig plötsligt på rygg och gnäller glatt. Och nu kommer ett SKRATT innifrån vassen snett bakom Harald. Han vänder sig om. Där står MICKEL, en kille i samma ålder med ljust halvlångt hår klippt i någon slags Groucho Marx-frisyr.

 
 

Mickel

 
 

Va rädd du vart.

 
 

Harald

 
 

Det här är fågelskyddsområde. Det är förbjudet att ha hundar lösa.

 
 

Mickel

 
 

Han vill att du ska klappa honom.

 
 

Harald

 
 

Ta bort den

 
 

Mickel

 
 

(bryr sig inte)

 
 

Så här.

 
 

Mickel sätter sig på huk intill hunden och rufsar den våldsamt lekfullt på bröstet. Hunden är överlycklig och försöker slicka honom i ansiktet.

 
 

Mickel

 
 

Han heter Frodo.

 
 

(kelar och gullar med hunden)

 
 

Löjligt va. Frodo. Det är ju hellöjligt.

 
 

(till Harald )

 
 

... Jag håller på att lära honom att gå på bakbenen. Du ska få se sen när han kan.

 
 

(tar upp kikaren)

 
 

Juste! Va kollar du på då?

 
 

Harald

 
 

(plockar upp sina böcker, gör sig beredd att gå)

 
 

Har du inte med att göra. Kan jag få min kikare tack.

 
 

Mickel

 
 

(upptäcker något i kikaren)

 
 

Vänta. Du har kikat åt fel håll. Kolla, där, på klipporna

 
 

Mickel ger Harald kikaren och han kan inte låta bli att titta i den riktning Mickel anvisar. Genom vassen kan han skymta två kvinnor i 25-årsåldern utan kläder som ligger och solar på några klippor ett par hundra meter längre bort. Harald tar generat ner kikaren.

 
 

Mickel

 
 

Vi kan smyga på dom.

 
 

Harald

 
 

(surt)

 
 

Jaha, och om dom upptäcker oss då?

 
 

Mickel

 
 

Spelar väl ingen roll.

 
 

Harald

 
 

Du är inte klok. Kan du hålla hunden.

 
 

Mickel verkar först nu fatta att Harald är riktigt sur. Han håller hunden och Harald kliver försiktigt förbi. Mickel står kvar när Harald klättrar upp för branten.

 
 

Mickel

 
 

(ropar efter honom)

 
 

Kommer du hit imorgon?

 
 

Men Harald vänder sig inte om.

 
  .......
 
  © Fredrik Lindqvist
 
   


Uppdaterad : 2017-02-28
till startsidan för www.adastramedia.se