Har gåtan som fascinerat en hel värld fått sin lösning ? Två konstnärer i 60-årsåldern, Douglas Bower och David Chorley, säger sig ligga bakom de mystiska cirklarna. Stämmer deras påståenden betyder det ett rejält bakslag för alla som tagit fenomenet på allvar. Men många tvivlar på att deras uppgifter förklarar allt som hänt på de sydengelska sädesfälten genom åren.

Enstaka cirklar började dra till sig uppmärksamhet i början av 80-talet. Säden pressades ner, oftast nattetid, i cirklar och ringar med skarpt avgränsade kanter. Utvecklingen gick från enstaka cirklar med några meters diameter mot allt mer komplicerade former, sk. piktogram. De bestod av hela serier av sammanhängande cirklar med ringar eller utskott och prydligt utplacerade rektanglar i vackra mönster.

De största med imponerande längder på över hundra meter. Cirkelformationer ligger ofta i anslutning till traktorspår men att det skulle vara fråga om fusk har hittills bestämt slagits bort av de olika grupper av forskare och självutnämnda cirkelexperter som i åratal studerat fenomenet. Svampangrepp, spår av djur, helikopteravtryck och liknande "naturliga" förklaringar har också avvisats.

Ett växande antal fusk-cirklar har visserligen konstaterats varje år men experterna har menat sig lätt kunna skilja dem från äkta. Som säkra kännetecken har angivits att sädesstråna i en "äkta" cirkel är helt oskadade och ligger i komplicerade spiralmönster, ofta i flera lager. Stråna inte heller brutna, utan böjda och fortsätter också att växa eller mogna efteråt.

Människotillverkade varianter har avslöjats genom spår av fötter och skador på säden från eventuella redskap som använts vid tillverkningen. Problemet för dem som menar att alltihop är fusk är omfattningen. Douglas Bower och David Chorley säger sig ligga bakom 200 och enbart i England har totalt omkring 2000 fall rapporterats. Cirklar har dessutom uppstått i en rad andra länder över hela världen.

En teori som samlat många entusiastiska anhängare av New Age-mystik är att cirklarna är verk av andliga krafter eller UFO's. Detta är det slutgiltiga beviset för existensen av andra världar och cirklarna sägs vara gynnsamma för heling, meditation och mottagande av andliga buskap.

All ockultism har i sin tur lett till att många etablerade forskare är ytterst reserverade och undviker att befatta sig med saken. Den enda teori som mött viss respons i forskarkretsar är meteorologen Terence Meadens teori om joniserade plasmavirvlar.

En som inte låtit sig hindras av förlöjligande kommentarer om flygande tefat och små gröna män är Terence Meaden, meteorolog med doktorsgrad i fysik. Han är grundare av TORRO, ett institut för forskning kring stormar och tornador och ger ut en tidskrift med artiklar om atmosfäriska fenomen.

Terence Meaden har ägnat en stor del av de senaste 12 åren åt att studera cirkelfenomenet och han har en naturvetenskaplig förklaring.

Meadens teori går ut på att det under vissa väderleksförhållanden uppstår ett hittills okänt atmosfäriskt fenomen. Det är roterande pelare av joniserad luft, s.k. plasmavirvlar som vid kontakten med marken bildar cirkelformationer. De få ögonvittnen som sett cirklar bildas framför sina ögon tycks bekräfta Meadens teori.

I en av Meadens böcker om cirklarna berättar exempelvis Melvyn Bell hur han vid en ridtur en kväll i augusti 1983 plötsligt såg damm virvla upp från ett vetefält. Melwyn Bell befann sig på en höjd ett femtiotal meter från platsen och kunde tydligt se säden lägga sig i en 10-meters cirkel. Det hela var över på några sekunder.

Andra vittnen som befunnit sig i närheheten där cirklar bildats har berättat om märkliga ljusfenomen och mystiska hummande ljud vilket också kan stämma med virvelteorin.

Meaden får också starkt stöd från japanen Y-H Ohtzuki, professor vid institutionen för fysik vid Wasweda-universitetet. Ohtzuki som betecknas som en av världens ledande inom forskning kring klotblixtar, har vid flera tillfällen besökt Meaden i södra England för att studera cirklar.Han ser likheter mellan det ännu ganska outforskade klotblixtfenomenet och Meadens plasmavirvlar. Ohtzuki har i sitt laboratorium lyckats skapa syntetiska klotblixtar.

Dessa har han sen fått att rotera och till och med lämna avtryck på plattor med aluminiumpulver. Och avtrycken lär påminna starkt om en del av cirklarna i säden. Det japanska intresset för saken kan förklaras med att även japanska risfält ibland drabbas av fenomenet.

I Oxford hölls förra sommaren en konferens om cirklarna som samlade 150 deltagare, däribland många vetenskapsmän. 1990 tycks ha varit en höjdpunkt för cirkelfenomenet. Över 600 fall upptäcktes bara i England och i fler variationer än någonsin tidigare. Utvecklingen mot allt mer komplicerade mönster var det svåraste att förklara med naturkrafter. Meadens teori har varit att virvlarna under vissa förhållanden skulle kunna bli instabila och "skena", något som med tanke på den bildmässiga utformningen, verkat ytterst osannolikt.

Meaden håller fast vid sin virvelteori och välkomnar de nya uppgifterna som löser problemet med de komplicerade mönstren. Men det lär knappast bli lättare för honom att bli tagen på allvar av sina forskarkollegor efter de senaste avslöjandena.

Terence Meaden är trött när han tar emot i sin lilla husvagn på krönet av Morgan Hill. På en ställning snurrar en radar och strax bredvid står en väderstation. Här har Meaden upprättat en liten forskningscentral. Vi befinner oss 2 mil väster om Marlborough, i hjärtat av det område i södra England där cirklarna förekommer flitigast. Det här projekt "Blue Hill", ett försök att slutgiltigt knäcka gåtan.

- En sak är i alla fall säker. Det finns inga som helst tecken på att små gröna män är inblandade.

Meaden är trött. Efter en vaknatt i husvagnen har han just avverkat en femtimmars radiointervju för BBC. Han påpekar att allt intresse från medierna hindrar honom från det han är här för - att studera cirklarna.

Det ironiska tonfallet avslöjar att Meaden vid det här laget är grundligt trött på alla spekulationer i media om UFO's eller annan mysticism. För Terence Meaden är det här ett naturvetenskapligt problem och han satsar hårt på att bli den som hittar lösningen.

Under 2½ vecka har Meaden och hans team bevakat fälten runt omkring med sin utrustning. Man hoppas att med sina videokameror och mätinstrument kunna fånga en cirkel just när den bildas. Men cirklarna fortsätter att gäcka.

En natt bildades två formationer i dalen nedanför husvagnen, bara några hundra meter från forskningsgruppen. Det var bara ett problem. Just den natten var dalen täckt av tät dimma som helt dolde händelsen. Cirklarna upptäcktes inte förrän på morgonen när dimman lättat.

Cirklar har också bildats några kilometer längre bort. Visserligen utom räckhåll för kameror och radar men Meaden menar att de data man nu har fått om vädret är mycket värdefulla.

- Vi kan nu med ganska stor säkerhet förutsäga när vädret är gynnsamt för att cirklar ska bildas. Då behöver vi inte ha alla divare ute hela tiden utan kan spara energi och satsa stort när förutsättningarna är goda, säger han.

Meaden har en grupp på ett tjugotal entusiaster som hjälper honom att vaka och att samla in och bearbeta data om nya cirklar.

Jag har fått följa med en delegation från UFO-Sverige på en rundtur bland de böljande kullarna i landskapet Wiltshire i mellersta delen av södra England.

Paul Fuller, statistiker till yrket och cirkelfantast på fritiden är vår guide. Vi har rest runt med bil hela dagen för att beskåda cirklar men hittills har vi bara fått se dem på håll. De flesta av bönderna är inte alls förtjusta i allt spring i fälten. Det räcker med skadorna som cirklarna åstadkommer. Efter mötet med Meaden tar Fuller oss äntligen med in i en cirkel. Det är en av dem som bildades i dimman en vecka tidigare nedanför forskningsstationen.

Formationen är hantelformad och består av en 15-meters cirkel förbunden genom en gång med en mindre, på ungefär 6-7 meter.

Av det spiralformade mönstret finns inte mycket kvar.

- Den är helt söndertrampad nu. På morgonen efter var tre olika tv-team här och slogs om de bästa kameravinklarna. Vid det här laget har säkert 500 personer varit här, berättar Paul Fuller.

Den ser onekligen ganska sliten ut. Men när jag krafsar lite bland stråna i kanten kan jag i alla fall se ett av kännetecknen på att den är äkta : Stråna inte brutna. De är böjda nere vid roten och visar för övrigt inga skador.

- Problemet för oss som undersöker cirklarna är att de så fort blir förstörda, säger Paul Fuller.

Flera olika grupper konkurrerar i jakten på nya cirklar och stämningen är närmast paranoid. Beskyllningar för lögn och undanhållande av bevis varvas med hatbrev och hot om förtalsprocesser.

Två av de stora namnen i sammanhanget, Pat Delgado och Colin Andrews, har sålt böcker med upplagor runt 250.000. De representerar den fraktion som betraktar cirklarna som uttryck av någon slags överjordisk intelligens. För det gänget har Paul Fuller inte mycket till övers.

- De är inte intresserade av sanningen. De är mer eller mindre galna helt enkelt säger han föraktfullt och berättar att Pat Delgado också påstår sig kunna ta emot kosmiska meddelanden telepatiskt.

Trots sin bakgrund inom UFO-rörelsen säger sig Paul Fuller stödja teorin om plasmavirvlarna och han samarbetar också med Meaden. En tredje grupp CCCS, under ledning av Ralph Noyes arbetar på att skapa en databas där allt material ska kunna samlas för bearbetning.

De mest direkt drabbade, bönderna i området förlorar omkring 2000 kronor i skördebortfall av en normalstor cirkelformation. Reaktionen varierar från hot att jaga nyfikna besökare med hagelgevär till att ställa upp vaktkurer och ta entre.

En som däremot uppskattar cirklarna är Steve Black som drygar ut inkomsterna från sitt ingenjörsjobb genom rundturer över fälten med ett litet sportflygplan. 1000 kronor för en timme är taxan och efterfrågan är stor nu under högsäsongen där nya cirklar uppstår nästan varje dag. Steve Black vet var dom finns och öppnar gärna kabinhuven och svänger ett extra varv runt varje cirkel medan kamerorna går varma. En hel liten turistindustri har också växt upp. Böcker, T-tröjor, vykort, affischer, smycken och nyckelringar frestar de tusentals besökare som kommer varje år.

Initiativtagare till resan är ordförande i UFO-Sverige, Clas Svahn, till vardags redigerare på en stor dagstidning.

- Meadens teorier verkar övertygande, säger Clas Svahn och avfärdar bestämt alla spekulationer om flygande tefat och andliga krafter.

Tidigare i år har han lyckats engagera förste stats-meterologen vid SMHI, Hans Alexandersson och fysikdocenten Erik Witalis från FOA, i "Projekt Studiecirkel" som ska granska och kartlägga svenska fall. Till sin hjälp har gruppen SMHI's 800 väderobservatörer och UFO-Sveriges 70 "fältforskare".

Den första kända svenska formationen uppstod 1972 vid Hjortkvarn utanför Örebro där två ringar bildades i gräset på en äng. Den här sommaren har några rapporter kommit in bl.a. från Östersund. Clas Svahn har varit där och undersökt dem.

- Den mest intressanta bestod av två ringar förbundna med en gång men det svårt att säga om de är äkta. De såg inte riktigt ut som de engelska, säger han och hoppas på fler rapporter.

Clas Svahn är inte säker på att de nya vittnesmålen om fusk förklarar allt. Han tror att de båda konstnärerna kan vara ansvariga för de mer komplicerade formationerna men frågetecken kvarstår.

Det starkaste argumentet mot att gåtan skulle vara löst är de ögonvittnesskildringar som finns. En annan tveksam punkt är antalet uppgivna fuskcirklar som bara är en liten del av alla registrerade.

- Dom här personerna måste verkligen synas sömmarna de också. Man bör ställa samma krav på bevisning på dem som man haft annars.

Han menar att avslöjandena är en välbehövlig varningssignal till alla som tagit för lätt på beviskraven men tycker också att det är olyckligt att massmedierna nu så entydigt avfärdar cirkelfenoment.

Härnäst kommer anhängarna av de olika teorierna att utsätta paret Bower/Chorleys uppgifter för hårda kontroller. Sista ordet om cirklarna är med största sannolikhet ännu inte sagt.