Mer om dialog : Inte bara ord

Ett längre avsnitt i boken handlar om att dialog är så mycket mer än bara ett utbyte av ord. Kommunikationen mellan människor sker på många olika kanaler samtidigt. Vi  “talar” också med vårt kroppsspråk, våra tonfall, med pauser och tystnader och blickar mm. I den skrivna dialogen ska alla dessa uttryck samverka.

Det suggestiva klippet nedan är tänkt att visa hur oerhört få ord som egentligen behövs för att karaktärisera stämningen i en kärleksrelation. Se hur skickligt situationen är byggd för att peka fram emot den korta men tungt undertextladdade slutrepliken.

Från UNDER SUSPICION >>

 

© adastra media

---

Andra bloggar om : dialog, filmmanus, undertext

Härskarteknik - Om dolda agendor i dialog

INTRESSANT DN-ARTIKEL

Sitter just nu och gör vissa kompletteringar i kapitlet om dialog, bl.a. ett avsnitt om dolda avsikter och även om betydelsen av kroppsspråk, tonfall och mimik.

Och då kommer väldigt vältajmat DN's Insidan med en helsida om härskartekniker som kan ses som ett utmärkt exempel på just dolda avsikter i ett samtal.

I artikeln Fula knep för att få makt [DN 08-02-29] >> intervjuas retorikkonsulten Elaine Bergqvist om olika metoder människor använder för utöva makt över andra.

Där finns bl.a. en lista på sju olika tekniker som hon identifierat och menar att man kan lära sig att genomskåda. Även om det ligger lite vid sidan om själva manusskrivandet är det klart intressant läsning.

Elaine Bergqvist kommer inom kort ut med boken Härskarteknik >> [Frank förlag] som bl.a. handlar om hur man kan hantera den typen av maktspel.

© adastra media

---

Andra bloggar om: film, filmmanus, att skriva filmmanus, dramaturgi, skrivande, härskarteknik

Härligt skruvad dialog från Jurassic Park

[delvis uppdaterad 09-05-30]

VEM ÄR DET SOM ÄR RÄDD?

Jag skriver fortfarande på kapitlet om dialog som definitivt blir bokens mest omfattande.

Ett längre avsnitt handlar om hur man undviker "pingpong-dialog". Pingpong är när dialogen går för mycket som på räls och alla snällt svarar precis som de förväntas göra vilket ger förutsägbara repliker och gör att manusförfattarens avsikt riskerar att bli genomskinlig. Motsatsen är när varje rollfigur har en egen linje och att det finns känslomässig dynamik.

En annan aspekt är att levande dialog alltid är ett samspel mellan text och undertext. Detta kan man se exempel på i en härligt skruvad liten snutt dialog mellan den öververbale och odrägligt självsäkre Dr Malcolm (Jeff Goldblum) och Dr Grant (Sam Neill) i  JURASSIC PARK (imdb) >> 

I dialogen svarar båda på varandras undertext men det blir fel när Malcolm misstolkar vad Grant egentligen menar.

Situationen är den att parkens elsystem just har havererat. De två förarlösa bilarna har stannat och sitter fast på spåret. De befinner sig precis framför den get som ska locka fram Tyrannosaurusen. Det är mörkt och ett otäckt oväder piskar djungeln. Grant har varit framme och kollat om radion kanske fungerar i den första bilen, där barnen sitter. Han kommer tillbaka till den andra bilen där Malcolm väntar [00.57.45]. De vet ännu inte hur allvarligt läget är.

MALCOLM
Är ungarna OK?

GRANT
Jag frågade inte. Varför skulle dom inte vara det?

MALCOLM
Barn blir rädda.

GRANT
Vad är det att vara rädd för? Det är bara ett litet strömavbrott.

MALCOLM
Jag sa inte att jag var rädd.

GRANT
Jag sa inte att du var rädd.

MALCOLM
Jag vet.

När Malcolm säger "Barn blir rädda" är det ett diskret ifrågasättande, att Grant inte förstår sig på barn. Grant försvarar sig med att argumentet att situationen inte är farlig. Detta tolkar Malcolm som att Grant uppfattar honom som rädd. Men Malcolm vill inte framstå som rädd och måste markera det. Då påpekar Grant helt korrekt att han aldrig påstått att Malcolm var rädd. Malcolm måste ha sista ordet och säger att han vet det.

Men vid det här laget är han är helt förvirrad. Han känner på sig att något i detta samtal är fel men kan inte begripa vad som egentligen gick snett. Den psykologiska precisionen är imponerande.

Att ha koll på undertexten är en förutsättning för att man ska kunna skriva bra filmdialog. I en vidare bemärkelse består undertexten av allt som inte uttalas direkt men på ett mer eller mindre framträdande sätt styr vad rollfigurerna säger till varandra. Det är från undertexten dialogen laddas med energi. Det är där vi hittar drivkrafterna bakom varje replik, det som avgör vad en människa säger och hur den säger det.

SE SCENEN PÅ YOUTUBE >>

© adastra media

---

Andra bloggar om: film, filmmanus, att skriva filmmanus, dramaturgi, skrivande, skriva, Jurassic Park, dialog

Dialog som avslöjar istället för klartext

ETT EFTERSATT OMRÅDE

Jag lägger ut ytterligare ett avsnitt från kapitlet om dialog som bara blir längre och längre. Men det är också ett eftersatt område. Ganska få av manusböckerna, vilket även gäller de engelska, fördjupar sig tillräckligt. Här kommer i alla fall en närstudie med analys av drivkrafter och uppbyggnad.


SANNING OCH LÖGN

Istället för att låta en rollfigur rakt ut berätta saker om sig själv ger det ofta mycket mer spännande och dramatisk dialog om man bygger situationen så att han eller hon avslöjar sig genom sina repliker.

Ett fint litet exempel på det kan man hitta i det romantiska dramat FALLING IN LOVE >>   från 1984. Filmens två huvudpersoner Frank (Robert de Niro) och Molly (Meryl Streep) är gifta på varsitt håll och ordentligt förankrade i sina amerikanska förortsliv när de träffas av en slump några gånger. Bakom hörnet väntar en drabbande förälskelse.

Den korta dialog vi ska analysera kommer 40 minuter in i filmen [00.40.45]. Mollys och Franks träffar har hittills varit ganska oskyldiga. Inget allvarligt har ännu hänt mellan dem när Molly nu ska äta lunch med väninnan Isabelle. Vi har tidigare i filmen lärt känna Isabelle som en person med särskilt intresse för relationer.

Molly och Isabelle har precis träffats och kommer nu gående på en gata i stan. Isabelle är nyfiken och börjar omedelbart dra slutsatser.

ISABELLE
Inte för att jag vet vad du har haft för dig men du ser fantastisk ut.

MOLLY
Gör jag? .. Ja, jag .. ja jag mår bra. Jag har jobbat mycket mer och .. Jag mår bra helt enkelt.

ISABELLE
Jag har inte sett dig på flera veckor.

MOLLY
Ja, jag vet.

ISABELLE
Vem är det?

MOLLY
(rycker till, skrattar sen)
Vem är vad?

ISABELLE
Men du träffar nån va?

MOLLY
.. Herregud, vad är klockan .. jag .. jag måste rusa.

ISABELLE
Vi ska ju äta lunch!

MOLLY
Jo, jag är ledsen men jag kan inte.

ISABELLE
Molly! Vad håller du på med?

MOLLY
.. Han är en vän bara. Det är inget mer. Vi åker tåg tillsammans och jag tycker om honom. Han får mig att må bra. Jag tycker om att vara med honom och jag tycker om att tänka på honom så .. Vi bara gör saker. Vi skrattar, för det mesta åt .. Jag känner honom knappt. Det är sant. Jag tycker bara om att vara med honom. Jag tycker om .. .. Gud, jag ska, jag ska gå nu.

ISABELLE
Molly, hör på mig.

MOLLY
(ger Isabelle en kram)
Jag vill inte lyssna. Förlåt. Jag tänker inte lyssna. Jag går.

Molly springer därifrån.

Molly gör verkligen allt hon kan för att slippa erkänna att hon är upp över öronen förälskad. Redan när Isabelle tidigt i scenen säger ”Men du träffar någon va?” och drabbas Molly av panik och vill omedelbart avbryta deras lunchträff.

Det snygga i den här dialogen är att ju mer Molly försöker övertyga väninnan om att Frank inte betyder något desto tydligare blir det att hon ljuger.

Molly vill inte prata med sin väninna utan springer istället därifrån. Psykologin här är att hon inte vill erkänna för sig själv vad hon håller på med. Molly vill inte lyssna. För om hon verkligen insåg allvaret, hur hennes förälskelse hotar hela hennes tillvaro, så skulle hon kanske behöva besluta sig för att sluta träffa Frank. Och det vill hon inte.

Det är essensen av scenen. Men vi ska också titta närmare på hur det är byggt och också göra ett försök att analysera de drivkrafter som ligger bakom. Vi tar det steg för steg.

ISABELLE
Inte för att jag vet vad du har haft för dig men du ser fantastisk ut.

Redan i sin första replik, inbakat i en komplimang, antyder Isabelle att Molly ägnar sig åt något otillbörligt. Isabelle kan detta med relationer - hon vet vad som kan få en kvinna att blomma och se ”fantastisk” ut.

Molly som vet precis varför hon mår så bra börjar omedelbart förneka.

MOLLY
Gör jag? .. Ja, jag .. ja jag mår bra. Jag har jobbat mycket mer och .. Jag mår bra helt enkelt.

ISABELLE
Jag har inte sett dig på flera veckor.

Även detta innehåller en krok. Vad är det Molly gör istället för att träffa sin väninna? Publiken får i förbifarten veta att Molly och Isabelle inte träffats på länge.

MOLLY
Ja, jag vet.

ISABELLE
Vem är det?

Här tycker Isabelle det är dags att komma till saken.

MOLLY
(rycker till, skrattar sen)
Vem är vad?

Molly blir överrumplad av Isabelles direkta fråga och försöker neka genom att låtsas inte förstå.

ISABELLE
Men du träffar nån va?

Men Isabelle står på sig. Hon bryr sig inte om att svara på Mollys fråga utan fortsätter helt enkelt på sin linje, att ta reda på om Molly har en utomäktenskaplig förbindelse.

MOLLY
.. Herregud, vad är klockan .. jag .. jag måste rusa.

ISABELLE
Vi ska ju äta lunch!

MOLLY
Jo, jag är ledsen men jag kan inte.

Här är det ren och skär panik. Vi vet att Molly och Isabelle inte har träffats på flera veckor och nu blir Molly så skärrad att hon ska ställa in deras planerade lunch utan att ens ange något vettigt skäl. Men Isabelle ger sig inte.

ISABELLE
Molly! Vad är det som händer?

Och Molly börjar förklara. Hon vet vad det gäller och svarar nu äntligen på den fråga som Isabelle ställt tidigare, den besvärliga fråga som väldigt obesvarad hänger i luften mellan dem.

MOLLY
.. Han är en vän bara. Det är inget mer. Vi åker tåg tillsammans och jag tycker om honom. Han får mig att må bra. Jag tycker om att vara med honom och jag tycker om att tänka på honom så .. Vi bara gör saker. Vi skrattar, för det mesta åt .. Jag känner honom knappt. Det är sant. Jag tycker bara om att vara med honom. Jag tycker om .. .. Gud, jag ska, jag ska gå nu.

Men Molly har inte koll på vad hon själv säger. Hon inser att Isabelle ser det och vill avsluta träffen.

ISABELLE
Molly, hör på mig.

Isabelle läser förstås av vad som döljer sig bakom Mollys förvirrade förklaring och vill kanske varna henne.

MOLLY
(ger Isabelle en kram)
Jag vill inte lyssna. Förlåt. Jag tänker inte lyssna. Jag går.

Det sista är också snyggt. ”Jag vill inte lyssna”, ”Jag tänker inte lyssna”. Molly klarar inte av att vara kvar med den alltför klarseende Isabelle utan springer därifrån. Genom det förstår vi både hur drabbad Molly är av Frank och samtidigt hur rädd hon är för de konsekvenser som tornar upp sig över hennes prydliga förortsliv.

Se scenen som ett paradexempel på devisen "Show, don't tell".



SE KLIPPET PÅ YOUTUBE >>





Det är också värt att notera vilket effektivt berättande det är i den här lilla scenen på 1 minut och 17 sekunder. Det funkar tack vara att Isabelle driver på så hårt. Och det kan hon göra på ett trovärdigt sätt tack vare att det planterats tidigare hur vällustigt engagerad Isabelle är i Mollys kärleksliv.

© adastra media

---

Andra bloggar om: film, filmmanus, att skriva filmmanus, dramaturgi, skrivande, skriva, dialog, Falling in love