att skriva filmmanus: Lustupplevelse av tredje graden

Det här kanske inte direkt har med saken att göra men ibland händer det att man ramlar på något som förtjänar lite extra uppmärksamhet. I mitt fall har jag just upptäckt en ny favoritskribent, Mårten Blomkvist som skriver om film på DN:s kultursida.

När han är i form är hans formuleringskonst rena lustupplevelsen. Inlägget är föranlett av en genomgång av filmiska mansbilder från i lördags (2/8) som jag råkade hitta i nätupplagan.

Där kan man bl.a. läsa följande stycke om bröderna Coens senaste, NO COUNTRY FOR OLD MEN >> :

"Llewelyn rafsar åt sig ett par miljoner dollar, men har inte räknat med torpeden Anton Chigurh som sänds ut för att ta dem tillbaka. Man räknar inte med sådant som Anton Chigurh, Javier Bardem i dalmasfrisyren Gud glömde och beväpnad med någon sorts högtrycksvapen som kan göra hål i det mesta. Ett brett blodspår följer Chigurh på hans väg efter Llewelyn. Tommy Lee Jones spelar en gammal sheriff, vars raspande funderingar hörs på ljudbandet, medan han försöker få stopp på Chigurh innan staten helt avfolkats."

Som skrivande person bugar jag mig avundsjukt i beundran.

Hela artikeln finns att läsa här: Grabbar är grabbar igen >>

Men det var inte första gången. Vad sägs om inledningen av den här rapporten från årets Cannesfestival :

"I strandhytt 526 på Hotel Du Cap är luften så mättad av cynism att ett litet djur skulle kunna dö av ett andetag."

Artikeln Konsten att säga noll >> handlar om hur Mårten Blomkvist går på intervju med en motspänstig Robert de Niro.

"I augusti blir De Niro sextiofem. Han har börjat bli lite kutryggig, ser ut som en gammal björn där nere i hörnet. Vi, journalisterna, petar med föga övertygelse på honom med våra pinnar till frågor, för att se om vi kan få honom att röra sig."

Och till sist ytterligare en pärla från festivalen:

"Livvakterna hör till Cannes sevärdheter. Man kan studera dem till exempel framför hotell Majestic, nittiofem kilo fettfri elakhet hälld i en blänkande kostym. Är skallen inte rakad så är frisyren laserskuren med inte ett hårstrå över demarkationslinjen. Solbrännan glimmar som en rustning. Man önskar att fler filmer var lika noga med utseendet."

Citatet hämtat från artikeln Verkligheten tränger sig på i Cannes >>

Jag faller som en kägla. Läs och njut. Passa på innan artiklarna tas bort.

Och när det sen gäller det manuspedagogiska hoppas jag snart kunna lägga ut den sedan alltför lång tid tillbaka utlovade sammanfattningen av Linda Aronsons teorier om multiplotfilmer och upphackad tidsordning. Nu har jag också köpt hennes bok Screenwriting Updated som definitivt har sina poänger. Läs kortrecension med detaljer om boken här >>