att skriva filmmanus: Efter premiären+ recension av BRÖDER

Kärringen och Europas Bästa Regissör

Så har KÄRRINGEN DÄRNERE >> haft sin premiär och ska nu försöka leva sitt eget liv på biograferna. Det mest spännande runt en premiär är förstås hur filmen ska tas emot av recensenter och publik. Och det hänger också till viss del ihop. När det gäller recensionerna så blev det ungefär som väntat. Ingen av oss trodde att vi skulle få kritikerkåren att andlöst falla på knä. Själv hade jag bilden av att det skulle bli en del tvåor, i varierande grad av välvilja, plus en och annan trea. Och det var ungefär där vi hamnade.

Omständigheterna runt inspelningen av en lågbudgetfilm är ju av naturliga skäl såna att allt inte riktigt kan bli som man hade önskat. Och som manusförfattare ska man helst hålla sig borta från inspelningen. Den är tillräckligt komplicerad ändå och en manusförfattare som springer runt och har synpunkter blir inte särskilt populär. Så jag var personligen enbart med en gång när det behövdes en massa statister (mötet med bostadsrättsföreningen).

En inspelning är en oerhört tajt situation. Inte minst för att det är en så stor ekonomisk apparat med en massa människor som kostar pengar att ha på plats. Det knepiga är att det plötsligt måste fattas en massa snabba beslut om ändringar av enskilda scener för att det av olika skäl inte är möjligt att filma scenerna enligt manuset. Och när en film har en budget som är mindre än en tiondel av det normala, som det var för Kärringen därnere, finns det självklart väldigt lite marginal för omtagningar när något oförutsett inträffar.

Det regissören får göra då är att improvisera och försöka göra det bästa av situationen och sen i klippbordet försöka brygga över de luckor som uppstått i berättelsen. I vårt fall med Kärringen blev man av olika orsaker tvungen att helt klippa bort en del av förvecklingarna i intrigen. Det är alltså förklaringen till att filmen skiljer sig så pass mycket från manus.

Särskilt i den tredje akten finns stora skillnader. Anledningen till det är att stora delar av tredje akten spelades in på nytt efter den första klippningen. Man kunde nämligen då konstatera att storyn inte riktigt fungerade med de klipp man varit tvungen att göra utifrån det material som fanns. En ny inspelning gjordes då, med helt nyskrivna scener, allt för att få ihop en fungerande berättelse. I den delen av processen var jag personligen inte inblandad och kan heller inte förklara hur man tänkt i alla stycken. Men en lärdom för mig som manusförfattare blev att det faktiskt gick att skapa en helhet av berättelsen trots alla dessa, ibland ganska drastiska, förändringar.

Man ska alltså inte vara alltför låst vid det skrivna. Filmen kan fungera ändå. Och som manusförfattare måste man ju, som jag skrivit tidigare, vara beredd på att den färdiga filmen alltid skiljer sig från den man såg i sitt huvud när man skrev. Det ingår i jobbet. Inte ens regissören kan alltid få det som han vill när den stora produktionsapparaten börjar krångla. Egentligen är det ett under att filmer överhuvudtaget fungerar med alla problem som kan uppstå på vägen.

TRAILER KÄRRINGEN DÄRNERE

Detta om Kärringen.

Sen måste jag bara skriva lite om en DVD-film som jag hyrde förra helgen, nämligen Susanne Biers BRÖDER efter manus av Susanne Bier (story) och Anders Thomas Jensen. Den handlar förstås om två bröder. Den äldre, Michael (Ulrich Thomsen) är yrkesmilitär med en välanpassat familjeliv medan lillebror Jannik (Nikolaj Lie Kaas) är halvkriminell och inte har inte någon som helst ordning i tillvaron. Den tredje huvudpersonen är Michaels hustru Sarah (Connie Nielsen). Dramat uppstår när Michael kommer tillbaka efter en traumatiskt FN-uppdrag i Afghanistan och ser att brodern har tagit en del av hans plats i familjen.

BRÖDER är en av de bästa filmerna jag har sett på FLERA ÅR! Den är som ett knytnävsslag i magen. Än en gång (efter ÄLSKAR DIG FÖR EVIGT alltså) dyker Bier och Thomsen ner i det djupaste mörkret för att utforska vad en människa är när all polityr sprängts bort. Dom tar ut svängarna som ingen annan just nu.
Det är så djävulskt starkt att man knappt vet var man ska ta vägen när det är som värst.

Jag har ju klagat på gulligheten i svensk film. Lukas Moodysson har iofs. skildrat det svarta i människosjälen på senare tid, framför allt med ETT HÅL I MITT HJÄRTA (2004) men det Moodysson helt glömde bort var publiken, att man behöver en fängslande historia. (Det är sorgligt i sig eftersom vi har sett att Moodysson kan om han vill).

Men det är just där Bier/Thomsen verkligen får till det. BRÖDER är en otroligt stark och engagerande berättelse. När man sen lägger till Susanne Biers järnkoll på det psykologiska och sen en 100-procentig träffsäkerhet med sina fantastiska skådespelare så blir det inget mindre än ett mästerverk. 5 poäng av 5 möjliga för Bröder alltså.

Efter att ha sett Bröder utnämner jag härmed utan minsta reservation Susanne Bier till Europas Bästa Regissör just nu.

.......
© adastra media
del två av kapitlet om Premiss och Tema kommer att läggas ut inom kort